jeanettesbebis

Ja nu har vi provat denna metod tre kvällar i rad. De första två kvällarna tog det runt en halvtimme av protester, runtålande och gråt om vartannat. Jag satt bredvid och sjöng de få barnvisor jag kan och klappade henne på huvudet och höll henne i handen så att hon skulle veta att jag var där. Det var inte så jobbigt som jag hade trott, det var nog värre för stackars pappa som satt här nere och lyssnade. Igår somnade hon dock efter 10 min och helt utan protest. Hon gosade sin snuttefilt lite, bökade runt lite och lade sig sedan till rätta och somnade. Behövde nog bara sjunga bä bä vita lamm 15 ggr... ha ha!

Det stora problemet nu tycks istället vara det faktum att hon aldrig kommer ner i djup sömn utan vaknar stup i kvarten heeeeela nätterna. Igår vaknade hon med ca 10 minuters mellanrum ända fram till kl 1! Jag höll på att bli tokig av trötthet. Jag tänkte att hon kanske faktiskt var hungrig så jag tog upp henne och matade henne 22.40, men det fortsatte likadant efter det också. :( Hon hade fått en panodil innan sänggåendet eftersom hon hade 38 graders feber så hon bör inte ha haft ont nånstans heller tycker jag. Hoppas att även detta ska rätta till sig SNART! Just nu sitter jag upp och ammar och lägger sedan tillbaka henne direkt i sin säng, inget mystuttande nätterna i ända längre. Hoppas, och tror nog, att hon ska ha förstått det snart och därför somnar in djupare.

Eftersom pappa är hostig och snorig så har nu även Selma börjat få en lite rinnig näsa. Den började rinna lite igår och hon nös minst 40 ggr under dan, men idag har vi inte torkat nåt snor än så jag hoppas att hon bara fått en minisläng av pappas förkylning som försvinner lika snabbt.

Nu ska vi ut och åka en sväng och se om det finns nåt att hitta på denna söndag på en lördag.

KRAM!
 
Selma och mamma på en diner i New York