jeanettesbebis

I torsdags blev min älskade lilla pluttis sjuk. Hon låg och sov på mitt bröst när hon vaknade till och var jättegrötig i gångarna. Hon hade hostat någon enstaka gång innan dess men inte så jag blivit orolig. Jag bar upp henne för att byta blöja och plötsligt var hon så geggig i näsa och hals att hon knappt fick luft. Jag försökte panikartat få ut snor från hennes näsa med en nässug och koksalt när hon började klökas och kippa efter andan. Jag lyfte upp henne och vände henne med ansikte och mage neråt över min arm och slog ett par gånger i ryggen på henne och vände henne sedan upp på mitt bröst när hon plötsligt spydde upp en massa slem. Så skönt när det äntligen kommit upp och hon kunde andas igen. Ganska fantastiskt hur handlingskraftig man blir när man egentligen har FULLSTÄNDIG panik.

Senare på kvällen fick hon feber och den var uppe i 38,5 grader som högst. När klockan var 5 på fredagsmorgonen hade jag sovit i 55 min totalt eftersom hon inte ville sova utan bara grät när jag lade ner henne. Hela fredagen mös hon i blöja under en tunn filt för att hålla kroppstemperaturen nere och idag verkar febern ha gått ner och ligger mellan 37,5 och 37,8. Hon är dock fortfarande snorig det lilla livet. Mammas duktiga tappra tjej som håller modet uppe fast det är svårt att äta osv när det är geggigt i näsan.



Nu ska jag mysa med min semla i soffan.

KRAM!